formamittliv

De signifikerar vem du är.
De hjälper dig att göra dina val.
Och därigenom blir du en fri varelse.
Det är dina värderingar vi pratar om nu.

Jag tror att alla som har kontakt med sina känslor kan skapa värderingar.
Värderingar är känslor men känslor behöver inte bli värderingar.

För att skapa värderingar behövs en förståelse. Förståelsen skapas genom kunskap. Därför går vi i skolan. För att tillgodose kunskapen om oss människor, vår historia och hur och varför vi har något som mänskliga rättigheter. Vi får kunskap om djuren och deras historia. Vi lär oss varför kvinnan gick "till kamp" och naturens värde för alla världens varelser och vår överlevnad.
Den kunskapen har alla vi etniska svenskar som bor i Sverige förhoppningsvis fått.
Men vi kan inte utifrån all den kunskap skapa värderingar om vi inte har kontakt med vårt inre. Om vi inte vågar känna. En annan sak som gör att vi förlorar kontakten med våra värderingar är avstånd från sakfrågan.

Jag är till exempel uppväxt i Husby och Rissne (Sundbyberg). Till Husby kom jag som 2,5 åring från Peru och till Risnne och Hallonbergsskolan kom jag som 13 åring. Genom den uppväxten skapades mina värderingar.

Till exempel tycker jag det är viktigt att alla människor, oavsett etnicitet, ekonomisk situation, hemförhållanden och könstillhörighet har rätt till samma läroplan, samma utrymme i klassrummet och utanför den, samma tillgång till lärare och stödpersonal. Jag anser också att alla barn som bor i Sverige, oavsett asyl eller inte, har rätt till samma sjukvård.
Ett Vi och Dem tänk är inte tillbörligt i en värld som vi alla är en del av och tar resurser från.

Det är trots allt så att vi är ett av de länder som till viss del utarmar andra länder genom att tömma de på sina egna produkter via de sk frihandelsavtalen som finns.  Frihandelsavtalen är på gott och ont och jag har inte ännu tagit ställning till vad jag tycker om dessa men jag har tagit ställning till att jag anser att vi inte kan värdera en till Sverige kommen person lägre än min etniskt svenska granne.
Lika lite som jag ser mig själv ha mindre rättigheter till svensk sjukvård än henne, lika starkt känner jag för att en nykommen hit ska få rätt till allt det som jag har rätt till.

Idag ger Sverige 0,7 procent av vår bnp (Bruttonationalproodukt) i ekonomiskt bistånd till världens U-länder. Samtidigt subventionerar Sverige och resten av världens I-länder jordbruket med 300 miljarder kronor (alltså totalt sett). Det är sex gånger så mycket som det totala biståndet till U-länderna. Vi subventionerar alltså sex gånger mer än vi ger. Det betyder attt vi skulle kunna ge väldigt mycket mer än dessa 0,7 procenten av bnp-n? Är det så enkelt?

Jag tror att Ge, det kan man alltid göra. I litet och i stort. Men för att ge måste vi våga ha värderingar. För att ha värderingar behöver vi Känna och vara beredda på att ta in Kunskap.

Jag ber er att ta in denna Kunskap. Jag ber er att våga Känna. Jag ber er att vågaa ha Värderingar. Det är vår mänskliga rättighet och samtidigt en skyldighet gentemot våra barn.

Tack.